Skördetid för kiwin och invigning av primör

Jag minns än idag, det var någon gång på 80 talet. Jag bodde i Göteborg, gick på stan och tittade i affärer,slank in i en godisbutik och kom ut med en kiwi frukt i handen. Som jag sedan åt med hull och hår. Kiwin var inte så vanligt förekommande kommer jag ihåg. Kommer också ihåg att jag skalade den så gott jag kunde, vilket betyder att en del av skalet försvann med resten av frukten i magen.

Redan då fick vi i Sverige kiwin från Nya Zeeland, och jag inbillar mig att även idag så äter man i Sverige kiwi från denna världsdel.
Döm om min förvåning då jag för några år sedan, i grann byn, fick se ett stort fält av höga buskliknade träd. Jag frågade vad det var. Kiwi fick jag till svar.

I Gard (departementet) finns en hel del kiwiodlingar och i november  månad börjar skörden. Kiwiodlingar hittar man annars i Bretagne. Frukten kommer ursprungligen från Kina. Omkring 1750 kommer de första plantorna till Frankrike men det dröjer ända till mitten på 1900 talet som kiwin börjar odlas mer intensivt i Europa. Frankrike är idag den andra största producenten av kiwi i Europa. Italien har första platsen. 

November månad = Primör

Tredje torsdagen i november månad är lika med lanseringen av årets nya vin, det som vi kallar Primeur på franska. Runtom på vingårdarna och kooperativen har en "öppet hus" helg ägt rum helgen till den tredje torsdagen i november månad 

På  Les Coteaux de Fournès där jag bland annat arbetar samlades vinodlare och anställda tillsamans för att organisera med allt praktiskt inför de två dagar som lanseringen varade. Alla hjälpte till att städa alla utrymmen, stora trä tunnor togs fram för att används som bord, vin lades in i kylen, korv och ost och annat smått och gott plockades fram. Maskinen som grillar kastanjer gick för högtryck.

Så vid elva tiden på lördag morgon kom de första personerna för att provsmaka vår Primeur " Premier Jus".  Genom att betala 2 euro för ett glas fick de sedan  fri tillgång till att provsmaka vinerna, och som alltid var det en del som "smakade" lite för mycket.  Men allt som oftast så fortsatte de inbjudna att åka från vingård till vingård och provsmaka både primörer och andra viner som erbjöds. Detta till söndag kväll!

 På bilden  till vänster ser ni Denis Crespo.  Han är vinmakare på Les Coteaux de Fournès, bredvid honom står Christophe Boudinaud, vin- och kiwiodlare. Han håller i sin hand en flaska av vår Premier Jus.

Olivolja

Vem gillar inte att äta olivolja och oliver? Personligen tycker jag om att rosta en bit baguette, fila en vitlöksklyfta mot brödet och därefter hälla mängder av olivolja över...

På senare år har jag fått möjlighet att prova många olika olivoljesorter och inlagda oliver. Ju mer jag äter, desto godare tycker jag att det är. Olivolja är en viktig del i mathållningen för många som lever i södra Frankrike. Jag har exempel på familjer som äter ca 80 liter olivolja om året, och då talar vi om en familj på två vuxna med barn!  Ofta köper man olivolja i femliters dunkar eller sk bag in box.

I hela världen finns ca 2000 olika olivsorter, endast i Frankrike finns det ca 400. Olivträdet  kom till Marseille 600 år före Jesus Kristus.Några av de mest vanliga i regionen Marseille - Montpellier är:
Picholine, Lucques, Aglandau, Grassois, Grossanne...

Olivträdet är fascinerande, man brukar säga att det har evigt liv. Detta på grund av att rotsystemet hela tiden utvecklar eller rättare sagt förökar sig. Det är inte ovanligt är att se olivträd som är flera hundra år gamla.  I den sydfranska skogen "garrigues" finns det många olivträd som genom åren förvildats för att man slutat att skörda just där. Olivträd tål torka och även kyla med minusgrader, det behöver väldigt lite vatten.  Frukterna är i början gröna, sedan skiftar de färg till lila för att sedan bli alldeles svarta. Så om en oliv är grön eller svart beror på vilken period man plockat den och inte på vilken sort det är. En oliv är mogen då huden är skynklig, mängden vatten är  då låg, vilket är ett kvalitetstecken. Olivskörden brukar börja i september - oktober och haller pa i några månader.

I dag finns 14 AOP (appellation origine Protégée) eller AOC (Appellation Orginie Controlé) i Frankrike. En AOP statuerar till exempel vilka olivsorter man får odla, täthet på planteringen av olivträd, den optimala jordsammansättingen med mera. Datum för skörd är  strikt reglerad och varje AOP har ídentifierat och beskrivit olika olivsorters smaksammansättning.

För några dagar sedan var jag på besök hos en olivodlare  med kvarn ( alla har alltså inte egen kvarn). Det ligger vid foten av Les Alpilles, inte långt från Arles. Företaget ägs av fyra familjer som lämnar oliver från sina 400 hektar olivlundar. Därutöver får de oliver från en mängd olika människor. Familjer som har olivträd och vill göra sin "egen" olja  skördar och tar sedan med sig dem  till en kvarn. När olivoljan är framställd, runt februari månad, kan de hämta ut sin alldeles "egen" olivolja. De betalar för transformeringen, det är allt. För att framställa en liter olivolja behövs allt från 4 till 10 kg oliver.

I Frankrike finns ca 320 oljekvarnar, de är dock allt som oftast modernt utrustade. I St Bonnet du Gard, min hemby,  finns en olivpress i sten. Under ett fåtal månader på året, vintertid,  kan man besöka kvarnen för att se hur tillverkningen går till.

Vinskörd i Gigondas hos Benoit

Lördag morgon. Idag skall vi till Gigondas och skörda årets druvor.Vi är i mitten av september. Under normala förhållanden skördar man i Gigondas i början/mitten av oktober men detta året är lite speciellt.

Vinlotten som skall avverkas är endast på 2,3 hektar. Benoit Girousse heter ägaren till marken. Benoit är en man som vid 35 års ålder sadlade om från att ha jobbat inom IT dels som anställd dels som konsult till att bli vinodlare.  1997 fick han sin första skörd. Stora delen av vinrankorna är från 50 och 60 talet. Deras ålder gör att de ger begränsad avkastning.  En del av de2,3 ha har unga vinrankor. Dessa harBenoit planterat ovanligt tätt, något som inte görs i Gigondas normalt sett (Man anser att jorden är för torr) utan i Norra Rhône. Målsättningen är att vinplantorna inte skall ge för mycket avkasting även som unga samt att deras rötter får slåss om plats. De måste då  söka sig neråt i marken. Ju längre ner desto rikare jord på mineral.
Vi kommer dit på morgonen. Vi är ca ett tjugotal personer i åldrarna från fem till den äldsta på 84 år. Det är Benoits pappa! Sedan är det övrig familj och vänner. Flera kommer från Paris,Tolouse, Perpignan. Det gör de varje år för att vara med på skörden.

Solen strålar sådär lite lagom, det är inte jätte varmt som tur är. Vinlotten ligger vid foten av Dentelles de  Montmirail. Bergskedjan formades för ca 200 miljoner år sedan och bergstopparna har fått den spetsiga formen genom erosion. Här är kulligt och vinlotter ligger utspridda överallt. Ekskog. Naturen runt om oss är alldeles grön. Detta tack vare de regelbundna regnskurar vi fått under sommarperioden.

Alla förser sig med sekatör och spann och så sätter vi igång. Vinrad efter vinrad. Det går rätt så fort. Det finns inte jätte många druvor på varje ranka och en del rankor är väldigt gamla. Marken som de växer på är täckt av gräs och slyn. Allt eftersom våra spänner fylls med druvor lägger vi dem i en stor kontaiiner som körs med traktor. Bakom ratten sitter en av Benoits barn. Hon är 15 år.  Mina hundar är med. De springer fram och tillbaka och njuter av att vara ute i de fria en hel dag.

Klockan närmar sig lunch och vi samlas alla, förutom de som åker och lämnar av vindruvorna i vinkällaren. Det dukas fram vin, vatten och öl. På den stora gula duken ligger det några paket. I paketen finns det lantpaté, olika slag av skinka och några saussices (korv) . I en säck ligger nygräddade baguetter, en träpalett är fylld med tomater, de är gula, röda och har en mängd olika former. Jättegoda! Det finns också äpplen, melon och lite annat smått och gott.

Vi sitter där i lugn och ro och äter, vilar och pratar lite. Efter pausen är det dags att ta tag iden sista delen av skörden. Det har blivit varmare. Folk svettas och en del av oss går ifrån och lägger sig några minuter i skuggan och vilar. När alla raderna är gjorda så tar var och en en rad och går igenom den för att se om vi har missat några druvor. Vid det här laget är det eftermiddag och så fort skörden är avklarad beger vi oss iväg för att bada och duscha och förbereda oss inför middagen på kvällen. Middagen hålls hema hos Benoit, ett stort sekelskifthus med många rum och långa korridorer. Huset ligger i Gigondas. under huset, under marken, ligger en del av en vinkällare.

Det är dit vi går efter middagen för att prova hans olika årgangar av Gigondas. Där står vi så ett tiotal personer, det är mörkt, man ser inte så mycket. Vin hälls i glasen och diskussion om de olika årgångarna tar fart. Det är gott, kul och intressant. Intressant är också att se hur en vinodlare som endast har lite mer är 2 hektar jobbar.

Regn, åter regn

Torsdag morgon, klockan är runt åtta på morgonen. Hela natten har det åskat och blixtrat men inte kommit något regn. Vinodlarna i regionen håller andan. Det får inte regna! Men så lite senare på morgonen kom det vi inte ville. Regnet. Vi befinner oss mitt i skördeperiod av de druvor som skall bli årgång 2011. I år har vinrankorna redan fått tillräckligt mycket regn och kanske lite för lite av vindens blåst. Syran är slut i druvorna, de kan inte producera mer socker och sockernivån ligger på en lägre nivå än vad den brukar. Det betyder ett mindre kraftfullt vin för det är sockret som transformeras till alkohol. I Rhôneområdet där jag befinner mig använder vi oss inte av chaptalisering, dvs att lägga till socker i framställningen av vin, vilket man kan i andra regioner.

En lördag för några veckor sedan, det var efter att ha arbetat på vinkooperativet där jag är anställd så blev jag inbjuden av en vinodlare och två äldre gentlemän, läkare i pensionsålder på lunch. Vi åker alla hem till en av dessa läkare som är stamkund hos oss och som bor några meter ifrån kooperativet. Fram på bordet kommer den hemgjorda patén, gjord av gris som slaktats på gammalt sätt på gården, pastis och vin. Baguette också så klart. Tillsammans med gudomlig tapenad hugger vi in alla fyra på läckerheterna. Männen dricker pastis med vatten, en fransk anisdryck som blandas med vatten. Jag dricker vin.  Det smakar gott. Samtalet kring bordet är gemytligt, i Frankrike kan man sitta i timmar och äta lunch, man pratar om allt och ingenting.

Vår sk köksmästareförsvinner in i sitt kök, vi sitter på hans terass under massor av Glycines, han förbereder köttet som skall grillas. Det blir en stor biff av tjur som vi några minuter innan varit och hämtat i en kyl. Tjuren har slaktats på gården, köttet är för hemmabruk. Tjurkött är lite av en specialitet här nere, de går i frihet och det enda foder de äter är hö samt gräs som de betar. Ofta kan man se horder av dem, de är svarta i pälsen och går ofta och betar nära Camarguesträsken. Fram på bordet kommer en stor skål med sallad och tomat, hemodlat samt den obligatoriska dressingen ! Vi hugger in. Köttet är mört, smakfullt och smälter i mun. Det är länge sedan jag har ätit en sådan god köttbit. Tomaterna och salladen är de också ljuvliga. När vi fyllt våra magar och sinnen kommer ostbrickan fram. Männen har sedan köttet gått över till vin. Ostbrickan ät obligatorisk här nere, det blir ofta en bit av två eller tre olika ostar, ofta get och får. Sist men inte minst ställer vår värd fram en glasburk fylld med vätska som visar sig vara alkohol. I den ligger vindruvor som marinerats. Ni kan ju tänka er smaken!

Efter en sådan lunch finns det bara en sak att göra. Siesta.

En vanlig vardag i Rhône

Nåja inte riktigt, vi är i slutet av juli månad. En månad som tillsammans med augusti brukar vara de varmaste på hela året. Ofta med temperaturer närmare 40 grader. I år: regn och moln och runt 25 grader. Jag stortrivs!

Här i Côte du Rhône's sydligaste del växer druvor vart du än ser. Årets upplaga av skörden är lite oviss i och med att det regnar lite för mycket. Annars kan man säga att vi befinner oss i en region som är väl förskonade mot olika sjukdomar som vinrankorna kan bli smittade med,  detta tack vare solen och den ofta närvarande vinden Mistral.

Södra Rhône området odlar i stor utsträckning druvan Grenache. På senare år har dock Syrah blivit mer och mer intressant för vinodlarna. Syrah är annars den druva som är mest vanlig i norra Rhône området. Här i södra Rhône, precis vid gränsen till Costières de Nîmes gör vi mycket goda rödviner: fylliga och fruktiga oftast utan ektoner eller barrique som vi säger. De vita vinerna görs ofta med en bas av Grenache Blanc, Clairette. Som komplement används Roussanne, Marsanne med flera.

Kooperativet där jag arbetar har ca 35 vinodlare knytna till sig och i år förväntas vi kunna producera 20 000 hektoliter med vin. Det blir en hel del! Kooperativet finns sedan 1955 och har under alla år sålt bulk, dvs vin i lösmängd till det vi kallar #négoce sektorn#. Det är företagare som köper upp vin och som sedan buteljerar och sätter egen etikett och eget namn på.

Sedan kort tid tillbaka har kooperativet bestämt att de själv skall sälja sitt vin i flaskor och det på både den nationella och internationella marknaden. Det är där jag kommer in i bilden. Det skall bli en spännande resa och jag ser framemot den med stor tillförsikt.

Då och då kommer jag att ge nyheter om vad som händer ute bland vinodlarna och deras druvor. Jag kommer också att berätta om mat och annat...