Torsdag morgon, klockan är runt åtta på morgonen. Hela natten har det åskat och blixtrat men inte kommit något regn. Vinodlarna i regionen håller andan. Det får inte regna! Men så lite senare på morgonen kom det vi inte ville. Regnet. Vi befinner oss mitt i skördeperiod av de druvor som skall bli årgång 2011. I år har vinrankorna redan fått tillräckligt mycket regn och kanske lite för lite av vindens blåst. Syran är slut i druvorna, de kan inte producera mer socker och sockernivån ligger på en lägre nivå än vad den brukar. Det betyder ett mindre kraftfullt vin för det är sockret som transformeras till alkohol. I Rhôneområdet där jag befinner mig använder vi oss inte av chaptalisering, dvs att lägga till socker i framställningen av vin, vilket man kan i andra regioner.
En lördag för några veckor sedan, det var efter att ha arbetat på vinkooperativet där jag är anställd så blev jag inbjuden av en vinodlare och två äldre gentlemän, läkare i pensionsålder på lunch. Vi åker alla hem till en av dessa läkare som är stamkund hos oss och som bor några meter ifrån kooperativet. Fram på bordet kommer den hemgjorda patén, gjord av gris som slaktats på gammalt sätt på gården, pastis och vin. Baguette också så klart. Tillsammans med gudomlig tapenad hugger vi in alla fyra på läckerheterna. Männen dricker pastis med vatten, en fransk anisdryck som blandas med vatten. Jag dricker vin. Det smakar gott. Samtalet kring bordet är gemytligt, i Frankrike kan man sitta i timmar och äta lunch, man pratar om allt och ingenting.
Vår sk köksmästareförsvinner in i sitt kök, vi sitter på hans terass under massor av Glycines, han förbereder köttet som skall grillas. Det blir en stor biff av tjur som vi några minuter innan varit och hämtat i en kyl. Tjuren har slaktats på gården, köttet är för hemmabruk. Tjurkött är lite av en specialitet här nere, de går i frihet och det enda foder de äter är hö samt gräs som de betar. Ofta kan man se horder av dem, de är svarta i pälsen och går ofta och betar nära Camarguesträsken. Fram på bordet kommer en stor skål med sallad och tomat, hemodlat samt den obligatoriska dressingen ! Vi hugger in. Köttet är mört, smakfullt och smälter i mun. Det är länge sedan jag har ätit en sådan god köttbit. Tomaterna och salladen är de också ljuvliga. När vi fyllt våra magar och sinnen kommer ostbrickan fram. Männen har sedan köttet gått över till vin. Ostbrickan ät obligatorisk här nere, det blir ofta en bit av två eller tre olika ostar, ofta get och får. Sist men inte minst ställer vår värd fram en glasburk fylld med vätska som visar sig vara alkohol. I den ligger vindruvor som marinerats. Ni kan ju tänka er smaken!
Efter en sådan lunch finns det bara en sak att göra. Siesta.
